2011/01/15

Om den svåra och ändå efterlängtade ensamheten.



Jag är hemma i dag.
Min familj är det inte.
De åkte till hästarna och stannar på middag jag valde att stanna hemma.
Städa.
Småplocka.
Handtvätta några klänningar och nu försöka se en film.

Men den här tystnaden och ensamheten.
Som jag längtar efter hela veckorna.
Är inte lika rolig utan min familj en omöjlig situation att vara helt nöjd i med andra ord.

De kommer hem i kväll.

2 kommentarer:

Frida sa...

men åh, jag vet, jag är precis likadan! att det ska vara så svårt att vara nöjd nån gång.

Joanna sa...

frida,
jag fick en wow/o-ow-insikt första natten han var utanför magen:
nu kommer jag alltid känna att jag inte gör tillräckligt, nu kommer jag alltid att ha en människa att sakna alldeles oerhört extra.