2010/03/02

Om pyramiderna.




Jag fann en vacker tennljusstake.
För 20 kr.
Och gick senare en längre promenad än planerat och såg en vacker port.

Inte helt osökt börjar jag tänka på dessa pyramidformade nitar.
Som ett visst kompisgäng i Sverige.
Alla med varsin blogg.
Varit flitiga användare av.

Ibland är det svårt att veta om man gillar en sak för sakens skull.
Eller om man börjar gilla den för att man ser den över över allt.
Men kanske är det som med de riktigt bra låtarna.
De som håller i längden är de som växer på en.
Fastnar de direkt.
Då tröttnar jag ofta fort.

4 kommentarer:

Katarina sa...

De blir till stjärnor på ljusstaken. Vackert.

Anonym sa...

Hi, hi, hi, jag har sett de där bloggarna, när alla visade upp sina nitar.
För mig är nitar synonymt med hårdrock, gillar man inte musiken är man inte värdig att klä sig i nitar (eller ha en Iron Maiden t-shirt, oj förlåt jag menar tischa, på sig), då är man ovärdig de utsmyckningarna.
Jag är en tönt och en snobb jag vet. Men jag älskar hårdrock och har alltid gjort det. Så jag bär min Dark Tranquility t-shirt (oj, jag menar tischa) med genuin stolthet. Nitarna har jag dock övergett, de tröttnade jag på under 80-talet, någon gång i högstadiet.
/annika

Joanna sa...

katarina,
visst är det fint.

hahaha annika,
roligt snobbig och med rätt tycker jag nog.
den där band-tishirt-trenden utan att faktiskt lyssna på bandet har jag aldrig förstått mig på.
det är lite som att ha palestinasjal utan att förstå vad det är. (fast det är nästan värre, eftersom det är politiska ståndpunkter utan att man står för det, för att man inte vet.)

Gunilla Byström sa...

http://sprakfalen.blogspot.com/2009/12/i-lampans-sken.html

Kolla här! Vi har en dörr med nitar! Skitful, tycker jag :)