Om Torstens babushkor.

När min systerson föddes det var tre år sedan snart.
Då köpte jag en så fin tröja med en babushka på magen.
Jag såg inte så många babushkor på den tiden jag tror det var.
Just i början av dess återkomst.

I går köpte vi en fin body åt Torsten.
Full med babuskor egentligen ville ha en i "original"färger.
Alltså mer orange rosa och rött.
Och det FANNS faktiskt en sån version men botten var vit och det blev inte lika fint.
Torsten däremot.
Är alltid fin.


Body, Lindex.

Om H&M-samarbeten.

Sonia Rykiel blir nästa gästdesigner hos H&M och om några veckor.
Släpps Jimmy Choo-kollektionen.

Sonia gör två.
En underklädeskollektion som släpps 5 december och sen en dam- och flickkollektion för våren 2010.

Det var det.
Nu: åter till arbete och bäbis.


Bilder från net-a-porter och The Telegraph.

Om Victoria och om intarsia.

Förra måndagen.

Faktiskt precis den här tiden.



Satt vi och fikade på Söder.

Helt chockade var vi när vi insåg exakt.

Hur tidigt det var jag har nog aldrig varit inne på Söder innan vissa butiker ens öppnat.

Som gammal konststuderande och arkitektnörd är det svårt.

Att inte fota in i minsta detalj när man går på ett ställe som Victoria.

Intarsian.

Lampetterna.

Lite art deco och en massa svenskt 20-tal.

I. Love. It.

Nu: skola i Bollnäs adjö adjö.

Om söndagen.

Jag vill dricka kaffe och äta småkakor.
På pinnstolarna i köket inte ha annat att göra än att lyssna på radio.

Men det har jag, skola skriva och.
Nej egentligen bara det men det är mkt som ryms i de två punkterna.

Torsten snarkar i sin pappas famn.
Jag gör en skoluppgift.
Ställde klockan på åtta gick och la oss tio i går ändå har jag bara sovit.
I sex timmar men inte mer än tre åt gången.
Jag antar att det bara är att vänja sig och att det antagligen.
Blir värre innan det blir bättre.

Det är soligt och blåsigt ute vi ska ta en promenad sen.
Hämta tidningar och andas frisk luft.

Sen kommer måndagen att komma alldeles för tidigt.

Om Noa Noa i Sickla.

I torsdags öppnade en ny Noa Noa-butik.



Och jag var tvungen att gå dit.
Hur kunde jag låta bli?

Den ligger i Sickla mina svärföräldrar bor i Nacka.
Vi skulle träffa min lillebror och hans flickvän de bor i Sickla.
Det fanns liksom ingen anledning.
Att ens försöka hålla sig undan.

Så fort jag klev in i butiken kände jag den stora saknaden.
Den Stora.
Saknaden.

Jag vill jobba på Noa Noa igen lite extra är alldeles utmärkt jag skulle gå omkring och rätta till högar och tänka ut outfits.
Hjälpa kunder att hitta sånt de trivs i men som de nog inte skulle tänka på själv.
Jag skulle njuta av de vackra kläderna som hänger i rader och jag.
Skulle rätta till prydnadssakerna.
Så att allt var perfekt.

Butiksinnehavaren var mkt trevlig.
Helt apropå nästan ingenting.
Sa hon att jag kunde skicka in mina meriter.
Och det.
Tänker jag göra så det bara ryker om det.

Och så hinner jag tänka: design?
Jag vill inte jobba med design.
Jag vill jobba med Noa Noa.
Men det bästa kanske vore att kunna kombinera de två?

Om att kissa stående.

Såg just på AFV.
En liten pojke som skulle kissa han sa nåt i stil med "kom igen dumma piss" jag vet int.

Det jag vill ha sagt är.
Att han stod upp.
Framför sin potta.
Med sina små ben som han typ just lärt sig gå med.
Så skulle han läras att stå upp.

Det är så himla konstigt tycker jag varför lära en liten pojke.
Stå?
Inte bara för allt stänk och skvätt man ju måste få torka bort under tiden man lär honom.
Det blir ju stänk och skvätt för resten av livet.
(Skvätten från ståkissare på nattågen.
Det orkar jag inte ens dra upp igen.)

Men stå?
Jag har aldrig fattat grejen pissorarer och hela den kulturen.
Är ju dessutom helt sjuk.
Varför stå i rader och kissa i ränna?
Kissdamm. Mums.


Nu: fredagsmiddag och vitt vin.
Åh nej.
Urin.
Vitt vin.
Shit jag ville inte göra den liknelsen i min hjärna nu blir det kanske bara ett glas.

Om Sthlm och sånt.

Äntligen hemma.
Vi är en lägenhet rikare och jag är tre kilo fattigare.

Jag hade typ samma kläder hela veckan.
När vi gick utomhus när vi kom hem.
Däremot.
Bytte jag om till stora mjuka mysiga.

Torsten har åkt tåg, buss och tunnelbana.
Och strosat på söder och fikat på Sturekatten.
Han har även ätit ute och åkt äckliga kisshissar och några fler rulltrappor (pga kisshissarna).
Men mest har han sovit.
Snällt i sin vagn och vi har rusat mellan lägenhetsvisningar och möten med vänner.
Såna man inte träffat på över år.
Man blir effektiv som småbarnsförälder.
För man vet att man inte kan göra något om andan faller på man måste.
Måste måste.
Planera det kan vara nyttigt för mig att göra tänker jag.

Och lägenheten då.
Rågsved.
Den har en stor klädkammare och fina köksluckor.
Gullig liten balkong och två sovrum.
Och en stor utsikt.
Det blir bra vi börjar så här.


Klänning, handskar, väska loppis
sjal H&M
skor, Ecco.

Om höstsolen och vårdammet.

När solen skiner vackra höstdagar.
Då syns det att man inte dammtorkat på ett tag.

Det ligger som en matta av det där typiska vårdammet.
Det som kommer när snön är borta och all sand från vinterisiga vägar torkar upp.
Yr omkring av både vinden och bilarna det fastnar gärna på läpparna och krasar mellan tänderna.
Precis så är det här hemma nu.
(Kanske inte kraset mellan tänderna, kommer det till det då är det riktigt illa.)

Men vem ids städa?
När man har både en son och en man man hellre pussar på.

Om modereportaget.

I dag går senaste modereportaget.

SIBIRIGEN!

Hmm.
Ordvits i rubriken.
Det passar kanske bra för åtminstone den ena halvan.
Av modellparet.
Kommer från de trakterna.
Ordvitsarnas trakter: västkusten med Gbg som centrum.

Bilderna i tidningen av Bernt Büttner.
Bilden ovan av moi.
Eller vad heter det på ryska?
меня?
Men hur uttalas det jag har ingen aning.

Om en AD-höstjacka.

Den här jackan.
Var så himla snygg och så himla AD-ig.

Hade jag varit en framgångsrik AD hade jag nog köpt den.
Kolla vecken och ränderna varannan matt varannan blank och kragen.
Kragen är riktigt fin den med.

Och så satt den fint över hela magen och rumpan det är gött sånt.
Vi gillar att rymmas i kläder.

Finns på Designforum i Gävle.
Från Marimekko.

Om en tjusig billig ring.

Jag kunde inte motstå att köpa en ring jag lånat.
Till moderepet.
Åt mig själv den var så tjusig.
Stenen i plast till trots.

Om Torstens gulliga pyjamas och om annat.

Torsten har en så gullig pyjamas.


Den är ljusrosa med vita moln på jag köpte den på Lindex.
I somras.

Jag önskar den fanns i ett helt påslakanset.
Och i bodys och filtar och allt möjligt.

Vi har kollat på lägenheter.
I Bagarmossen och Rågsved.
Alla som bor i Sthlm säger: ööh hallå Rågsved?
Men vadå, jag hoppas faktiskt mer på det för i de lägenheterna.
Var klädkammaren mkt större.
Eller så här: det FANNS en klädkammare.
De bara råkade vara skitstora.

Sen var det ju så klart en hel del andra saker som kändes bättre i Rågsved-lgh:arna.
Och det är ju där inne jag ska bo inte ute.
I området.
Men vi får ju se det kan mkt väl bli inget alls.
Just nu.

Om de snygga skorna.

Jag vill också ha såna där.
Helst skulle jag vara kille och kombinera det.
Både med de grova kostymbyxorna och Magnus.
Det är han som benen på bilden hör till.
Snygga frisyr och tatueringar.

Jag fick låna dem från snälla Fico.

Om toaletten på Mocca, det nya fiket.

Det här har jag nämnt tidigare:
Min C-uppsats i konstvetenskap handlade om offentliga toaletter.

Jag fascineras fortfarande av just den offentliga toaletten.
Inte skabburinoarerna i parkernas utkanter eller klubbars blöta toaletter.
Med slamsor av toalettpapper fastklibbat på golvet.
Det är toaletterna med finess jag syftar på.
När de är genomtänkta och inredningen i lokalen i övrigt.
Går igen inne på toaletten.

Om man använt sig av samma färger eller material.
Eller om man valt att göra en kontrast till lokalen.
Så där så det blir en wow-upplevelse att öppna dörren och kliva in.

På Mocca i Gävle.
Var det lite både och.

Toaletten betydligt mörkare än lokalen i övrigt, och med svarta och beige toner istället för det vita, gröna och röda.
Som förresten nu när jag tänker efter faktiskt gick igen.
I en liten hög med prydnadshanddukar som låg vikta i en hög.

Handfatet var tjusigt hugget i ett enda stycke sandsten.
Och framför allt.
Framför framför allt: hela dasset matchade min klänning.
I svart siden och ljusa träknappar.


(Och jag känner mig manad.
Att be om ursäkt för de dåliga bilderna jag glömde min kamera hemma.
Det blev mobilen.)

Om Mocca det nya fiket.

Det nya fiket på Söder i Gävle.
Hade mkt goda bakverk jag ville välja alla men det.
Hade nog inte rymts i magen.

De har även.
Till skillnad från Lido som ligger vägg i vägg.
Tagit vara på sitt fina takfönster så att hela lokalen blir ljusare men framför allt.
Så att den ursprungliga tanken med arkitekturens avsikter.
Kommer till sin rätt.

Om när vi fotade.

Det var ganska soligt.
Och helt otroligt varmt.

Vi sökte Ryssland kargt och skitigt vi fann det.
Vid Skanskas utrymmen ute på ett industriområde.
Vi var mkt nöjda.

Om ett tips om en detalj.

Hej killar.

Båda två som läser den här bloggen.

Ett tips:
Fatta hur snyggt det är.
När man har lite extra tjusiga strumpor.
Ni tror kanske att de inte syns, att byxorna hänger över och skoskaften döljer.
Men när ni sätter er.
Då syns det.

Orangeröda eller kanske mönstrade.
Eller Inter Sports vita tub.
Ni fattar själv vad som är mest tilldragande.

Om nästa modereportage.

Nästa modereportage kommer på fredag.
I förrgår fotade vi det jag hade lejt.
Två tjusiga modeller.

De går båda i min klass.
Och är mkt kära i varandra de passade mitt tema perfekt.
Jag behövde knappt styla dem.

Om tjusigt bling.

Gina Tricot har en del tjusigt bling nu.
Smycken alltså jag provar mig på att förneka mina 31 år och medelklassrötter tydligen.
Genom att ge mig på någon slags amerikansk slang.


Jag lånade några till mitt moderep.
Här sitter jag på Spegeln min nya fritidsgård det var i fredags.
Och kollar hur sakerna ser ut in action så att säga.

Om er idol.

Den här bilden kan man skriva ut och ha som idolbild.

Till exempel om man har ett litet barn.
Då passar det ju utmärkt som både födelsedagspresent och julklapp.
Det är bara att skriva ut jag lovar det kommer att uppskattas.
Nej jag skojar bara.
Men den passar ju bra att ha som skrivbordsunderlägg eller framsida till almanackan.

Nej jag skojar.
Eller faktiskt; seriöst.
Nej jag skojar.
Nej men allvarligt.

Skriv ut.

Om olika versioner av budget.

I nästa nummer av Damernas värld.
Lovas vi en massa trendiga modekap alla under.
Tusenlappen.

Är det bara jag som tycker att beloppet tusen och ordet budget.
Sällan hör ihop?

Det är klart det är en fråga om definition det kanske är himla kapigt om man hittar det i en Chanelbutik.
Men locka mig inte gärna med modekap och budgetmode när det är priser.
Som de flesta anser som fullt normala och inte alls särskilt billiga.

Om Sthlm nästa och sen.

I dag åker vi till Sthlm.

Vi ska gå på diverse lägenhetsvisningar och egentligen.
Borde jag vara där och säga hej till mängder av olika designbyrås.

Till våren har vi praktik.
På min utbildning.
I några månader ska vi vara på en designbyrå eller kanske tidning.
Och lära oss saker och få erfarenhet och kontakter.
Jag väljer Sthlm för det är även dit vi flyttar snart.
Min käraste längtar hem.

Jag vill så gärna vara på ett trevligt ställe.
Som ger mig massor och som jag kan ge mängder.
Men vart?
Vart?

Jag tror att jag är mest sugen på att formge olika slags trycksaker.
Bokomslag eller musikalbum.
Eller allra helst: teater- och operaprogram som ska återknyta till scenografin och kostymen men till den lilla nischen är det långt kvar.

Skulle även gilla att vara på en tidning ett magasin kanske och redigera snajsiga uppslag.
Men vart?
Vart?

Hur som helst så kommer jag inte kunna gå omkring och säga hej.
Jag har inte förberett något det här med resan.
Kom lite i all sin hast.

Jag har endel förinställda inlägg.
I fall jag inte har tillgång till internet.
Vi vill ju inte att bloggen självdör.
Men bara så ni vet ifall jag inte svarar direkt och ända matar ut en massa inlägg.


Bilden: Jag i Paris förra sommaren, hos fina vännen det var även hon.
Som fotade.

Om min sportkarriär.

I dag hade jag tänkt få plocka en massa extrapoäng.
Hos brynäsfans och andra sportmänniskor genom en text jag skrivit till en stor hockeybilaga.
Som kom med morgontidningen i dag.

Men det blev det inget av.
Eftersom mitt namn under min text.
Bytts ut till en av de som jobbar på sporten.

Visserligen står det i ingressen att jag gjort mitt omdöme om tröjorna.
Men det är ju även jag som skrivit ner allt och då vill man ha.
Sin byline damn it.

Nu ska jag förbereda ett modereportage som ska fotas i eftermiddag.
Bäst att hålla sig till det man kan?

Om Marni och deras broscher.

Det är nåt med Marni.
Och deras broscher.
Jag vill jämt äga dem.


Bild från www.net-a-porter.com.

Om fredag em.

Torsten och jag ligger i soffan och latar oss.

Jag har plockat ihop kläder till nästa modereportage.
Det kommer att bli fint jag vill ha ungefär allt jag kommer att använda.
Inklusive herrkläderna.
Och modellerna är tjusiga de kommer att passa utmärkt.

Senare i kväll tänker jag äta choklad och dricka vin .
Fast det har jag försökt göra i två veckor nu och aldrig.
Haft energi över (eller tid heller för den delen).

Men först: Lägga son hos vilande pappa och snabbstäda hemmet.
Så att den där vinchokladsessionen senare i kväll kan avnjutas med riktigt gott samvete.
Gud vad vuxet det lät.

Om solglasögon.

Hej hej det här hade jag tänkt tipsa om för evigheter sedan.



Eller iaf sedan i tisdags på Spegelns second hand-avdelning.
Finns det många fina glasögon exempelvis dessa tre.

Paret i mitten är såna där upp-och-ner-bågar, där skalmen sitter långt ner.
Din mormor bar säkert såna.
I början av 80-talet.

Jag köpte inte ett enda tydligen är det allmänt känt.
Att jag är den som har många solglasögon.
Så har ingen annan hunnit finns de kvar.

Om filmen om Coco Chanel.

I dag har filmen om Coco Chanel premiär.

Så den kan man ju gå och se om man har möjlighet.
Om handlingen sviker är man ju iaf garanterad vackra kostymer.

Annars tycker jag att man ska se.
Eller även så tycker jag att man ska se.
Den intressanta och underhållande dokumentären om modehuset Chanel.
Som visas på Svt på onsdagar.
Har man missat alla fyra tidigare avsnitt kan man kolla på Svt Play.
Så är man med i handlingen inför det sista spännande avsnittet nu på onsdag.

Dokumentären visar inte så mkt själva modeskaparen.
Utan istället klädmakarna.
Sömmerskorna och han som gör skorna och den gamla kvinnan ute på landet.
Som hittade på sin egen teknik att göra kantband på och som modehuset.
Flera gånger.
Skickat lärlingar till så att hantverket kan leva vidare men hittills har ingen lyckats haja.
Hur damen får till det.

Och det lilla man ser av modeskaparen.
Monsieur Karrl.
Så är han bra mer sympatisk än jag någonsin trott.
Och verkar respektera sömmerskorna och förstå att inget blir gjort.
Utan deras kunskap.

Om Torstens söta mössa.

Torsten har en söt mössa.
Och jag.

Jag har så himla mkt att göra.


Mössa i kashmir från fin vän.
För hon tyckte han behövde en sån och det är klart han gör.

Om Anna Anka.

Anna Anka skrev på Newsmill om svenska män och blöjbyten.
Jag hann inte kommentera den i går men jag känner.
Att jag inte kan låta den vara osagd.

Men först:
Visst tänker man mest på en ankeborgmedborgare när man hör hennes namn.

Hela Anna Ankas inställning tar jämställdheten tillbaka cirka 40 år.
"Det var så skönt att komma till ett land där män vet hur man beter sig mot en kvinna. Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet."

Dessutom tycker hon att amerikanska män har mer stil.
Haha hann jag tänka och såg framför mig.
Män i sina stora bilar i Texas med fula cowboyhattar och för många klackringar.
Eller män i Las Vegas med sina polyesterkostymer och för många guldkedjor.

Men så förtydligar hon och mitt skratt fastnar i halsen.
Amerikanska män har mer stil för att:
De aldrig skulle drömma om att låta en kvinna betala notan för en lunch.
Som svenska män gör, sitter där och ogenerat låter kvinnan fibbla med sina 20-lappar.

"Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet."
Jag skulle så gärna vilja att hon förtydligade exakt vad det är.
Som är tragiskt med deras jämställdhet.
Man skulle kunna hoppas att hon menade att det var tragiskt att de flesta fortfarande inte gör nog mkt.
Men så tror jag faktiskt inte att hon menar.
Eftersom hon i nästa mening förklarar hur en riktig amerikansk man får panik.
Om han är med sitt barn mer än 20 minuter.
Att en riktig amerikansk man inte stryker eller lagar mat, de jobbar och försörjer familjen.

Jag är nog inte den enda som reagerar.
Och tycker att det inte är nog många män i vårt samhälle.
Som tar på sig lika mkt av dessa tragiska blöjbyten som kvinnan gör.

Amerikanska män är enligt Anna inte bara kvar på 50-talet i sin jämställdhet.
De är även mkt romantiska.
Anna Anka skriver att de lämnar kärleksmeddelanden och skriver lappar.
Och det. Gör aldrig. Svenska män.

Vad får de amerikanska männen tillbaka för detta fantastiska uppträdande?

"I gengäld får de kvinnor med stil. Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen."

Sexuellt.
Är det kvinnans skyldighet.
Får skylla sig själv.
Otrogen.

Svenska kvinnor tillåts förfalla så fort vi gift oss.
Tycker Anna och hon tycker det är synd och skam.
Stackars oss.

Det är efter såna här texter jag blir helt trött i hjärtat.
För att dumma naiva jag faktiskt inte trodde att det fanns så många.
Med såna åsikter kvar.
Jag behåller gärna min svenska man för min man.
Han får panik om han inte får vara med sitt barn på 20 minuter.
Han lämnar vackra kärleksförklaringar till mig OCH.
Kära Anna.
Han hinner ändå arbeta för delar man på arbetet.
Då kan man även dela på barnumgänget.
Och det livet och kärleken amen.

Om Marc Jacobs och hans skor.

Oj oj oj.

Så fina.

Lite Icharos över det hela och det kanske egentligen inte är så himla bra vibbar.
Icharos var väl inte den mest ödmjuka.
Men det är gulligt med små vingar vid vristerna det blir så näpet då.


Bild från style.com.

Om fina från Kenzo.

Jag köpte ett par urtjusiga glasögon på Spegelns loppis.



De är från Kenzo (la di da va) nu fattas bara.
Att få rätt sorts glas insatta och det.
Kommer nog dröja en evighet innan jag har råd att göra.

Om New York Fashion Week, om Chris Benz.

Jag tänkte skriva ett inlägg om hur jag mest.
Vill ha svart på mig nu för tiden.
Men så såg jag detta från modeveckan och ja jag måste säga jag dog en smula.
Av det där ha-begäret ni vet.

Jag menar: kolla klänningen ovan!
Jag hade känt mig hur fin som helst i den och lite fåfängt kan jag tillägga att.
Den där lilla volangen hade dolt eftergravidmagen alldeles utmärkt.



Så nu är min nya favorit helt enkelt denna Chris Benz.
För han säger dessutom att "det är dags att ha roligt med mode igen".
Så sant så sant men för att ha roligt hela linan ut skulle jag vilja tillägga:
Bort med de fåniga skolflickeposerna är det inte ganska tröttsamt vid det här laget?


Bilder från style.com.

Om New York Fashion Week, om Marc Jacobs.

Marc Jacobs har tröttnat på svart och nitar.
Resultatet: små älvor med viss 20-talsanda samt maränger i puderrosa.

Faktiskt endel svart också men väldigt mkt romantik och volanger.
Utmärkta modeskribenten Karolina Skande påpekar.
Likheten med Pradas kollektion från s/s förra året.



Klänningen i mitten ser ut som en teckning i tunna blyerststreck så himla fint.


Bilder från style.com.